Många göteborgare förknippar sol, sommar och salta bad med friluftsbaden vid Askimsviken. Det största och mest kända är utan tvekan Askims friluftsbad. För 100 år sedan fanns strandremsan, lika attraktiv då som nu. Det var emellertid inte självklart att sola och bada på samma sätt som i dag. Bara en så enkel sak som att få av sig sina vanliga kläder och byta om till badkläder var en stor utmaning. Många tyckte därför att det var bra om det fanns ett badhus eller åtminstone badhytter för ombytet.

Badhus redan 1905
Det äldsta badhuset uppfördes omkring 1905 längst in i Askimsviken. Där fanns både herr- och damavdelning med var sin bassäng och ett flertal badhytter. - Badhuset blåste i land vid en kraftig storm trettondagsafton 1925 och byggdes aldrig upp igen, berättar Ragnar Nilson, aktiv i Askims hembygdsförening. Stora bryggan vid Askimsbadet som gav med sig vid stormen (Per) pekade en gång ut emot där kallbadhuset låg. När badlivet i Askim skall beskrivas måste badbarnsverksamheten finnas med. Det var doktor Allard som tog initiativet i början av 1920-talet och verksamheten sköttes sedan i många år av Föreningen De Lungsjukas vänner.

Över 1 000 barn varje sommar
- Varje vardag under sommarlovet reste över 1 000 barn gratis med tåg från Linnéplatsen till Askim, säger Ragnar.
- De skulle stärka sin hälsa med sol och salta bad. Rekordet lär ha varit 3 000 barn fördelade på 17 järnvägsvagnar! När barnen varit i farten ett par timmar var det dags för ett mellanmål. Då serverades gratis mjölk, till medhavda smörgåsar, på grässlänterna där nu campingen ligger. Badbarnens hus är nu ombyggda till uthyrningsstugor. Badbarnens simskola höll till på Marholmen. Under en sommar lärde sig 700-800 barn att simma! Många barn blev duktiga simmare och klarade proven till både "kandidaten" och "magistern". I proven ingick bl a att klara ett hisnande hopp från trampolin. På Marholmen fanns en trampolin som var hög nog för "kandidaten". För "magistern" krävdes hopp från högre höjd. Det fanns ett tillräckligt högt torn på den lilla kobben Kvällhatten utanför Marholmen. Dit roddes de som skulle "ta magistern" för det avgörande hoppet. I augusti var det avslutning och då fick de tappra sina lövkransar.